Music vs. Writing

Pluggandet står högst på listan av saker som måste göras denna soliga, lediga morgon. Medan datorn startar och teét brygger så känns det tomt i lägenheten. Man sätter på radion för lite sällskap och distraktion från tystnaden i byggnaden. Mellan tjattret av djarna och snacket av reklam så spelas lite poppig repeterande musik. Man blir frustrerad av den dåliga musiken och känner att man kan göra bättre själv. Man vänder sig till den godtrogna Spotify. Listan är oändlig, timmarna flyter snabbt iväg och teét har hunnit bli kallt medan man lyssnar igenom gamla barndoms minnen, nya låtar och listorna av favoriter som både man själv och andra har skapat.
Jag har aldrig varit en stor musik entusiast och om jag var tvungen så skulle jag välja penna och papper över musiken, men jag har också märkt hur beroende av musik jag har blivit sedan skrivandet blev passionen i livet. Det är svårt att avgöra vad som har störst betydelse: orden eller rytmen. För att få in den rätta känslan i texten och för att få orden att flyta på så är det väldigt beroende på vilken musik man spelar. En mening i sång texten kan inspirerar en att skriva flera sidor om orättvisorna i världen eller en studsig rolig sång med glada minnen kan få en att orka med alla grymheter som studentlivet drar med sig. Ibland kan det helt enkelt vara rytmen och melodin som får en att krama om ens liv och vilja ge sig ut på lång promenad med ens närmaste.
Musiken har samma inflytande på mig som en god bok. Den behövs för att man ska orka med livet. Ett sätt att komma ifrån verkligheten och ibland se saker från ett annat perspektive. En att dela sin sorg, glädje och roliga tider med. En som vet precis hur man känner sig vid just den tidpunkten. Men en boken man läser, lika så musiken man spelar, kan inte väljas bara hur som helst, den måste fokuseras på, man måste vara på ett visst humör och den måste få en att må på ett stätt som inget annat i världen får en att känna.